fashionfever

Dagen med D kommer allas vår ära till slut. Middag med svärisarna. Och hur ska jag imponera, utan att gå till överdrift?

JO, jag plockar fram någonting feminimt men klassiskt. Svart och vitt blir bra. Jag kör på min svarta lång kjol och matchar med en vit spets top som döljer både urringning och axlar.. Sätter upp håret i en toffs och sminkar mig naturellt. Och TADAAA! Vips har jag förvandlat mig till en svärmors dröm!

Klänningen kommer från Forever21 och färgen är i guld. Matchades till ett par enkla (men sky höga) klackar i svart och svarta strumpbyxor tillsammans med en snygg sotning i svart, guld och silver och mycket fransar.

Så var det äntligen 2012. Livet tar en ny vändning. Vi människor skapar oss nya rutiner, livsstandarder, liv.

Nya förhoppningar väcks inför framtiden hos oss alla. Nja, kanske inte hos just alla, med de flesta.

Jag själv ska ta körkortet, sätta igång att jobba igen, spara pengar och förhoppningsvis som småning om flytta hem til Sverige igen.

Andra lovar sig själva att sluta röka, festa mindre, spara pengar, resa mer, träna eller bara leva sundare, leva mer, hitta meningen med livet.

Själv tycker jag sånt där är sånt j*vla bullshit. 95% av alla löften som ges bryts endå inom en månad. För mig är ett löfte, ett löfte. Man bryter inte sådana. Om det inte handlar om liv och död ungefär.

Så.. 2011 då.

Ska jag förkorta 2011 i ett ord måste det bli tråkigt.

Hade tråkigt nästan hela året. Jobbade med ett yrke som gjorde mig rent av olycklig. Varvade det med ett relativt roligt helg arbete, som var roligt utav den anledningen att jag hade underbara kollegor. På grund av detta orkade jag med mitt "vardags jobb".

Till slut avslutade jag min dags tjänst och arbetade endast helger. Problemen hemma började hopa sig, sambon och jag beslutade oss för att gå våra egna vägar, och i Augusti tog jag mitt pick och pack och flyttade till Norge från mitt älskade Stockholm.

Och här sitter jag nu, i urskogen ungefär. Med mina två hundar och nu hästägare till två underbara killar.

Men 2011 var också året jag träffade en väldigt speciell person. En person jag håller varmt om hjärtat, värdesätter väldigt högt och träffar så ofta jag bara kan.

Jag brukar inte tycka om att planera, men under 2012 ska jag bli mer självständig igen, jag ska ta mitt körkort, jag ska börja jobba igen och spara så mycket jag bara kan, jag ska även jobba på mig själv lite mer. Jag ska lära mig att sätta ner garden. Våga släppa in och lita på människor som vill mig väl. Våga göra det jag käner för och inte hålla tillbaka eller hålla in det jag känner.

Jag måste altså lära mig att våga mer.